När vi behöver börja tänka nytt när det kommer till yinyoga

| Mia | blog

När vi behöver börja tänka nytt när det kommer till yinyoga

Jag har i många år undervisat i Yinyoga, min första klass var redan våren 2008 om jag inte minns fel. Då hade jag mitt lilla Yogaroom hemma i källaren i Kungsbacka. Ett garage som vi inrett som kunde ta 8-9 personer. Där hade jag i alla fall min allra första yinupplevelse med elever. Jättehäftigt och helt annorlunda från all Power- och Ashtangayoga jag lärde ut och själv praktiserade varje dag. Hur det gick med den idoga träningen kommer jag komma tillbaka till – var så säkra!

Därifrån tog jag mitt lilla Yogaroom 2010 och öppnade ett stort med min vän och kollega med två fina salar och tre behandlingsrum och fortsatte erbjuda yinyoga. Det var den klassen och medicinsk yoga som min kollega hade som gick allra bäst hos oss i många år.

Så efter flera år av att erbjuda yin så skapade jag något som jag kallade Connective Yin där jag utgick från linjer vi har i kroppen. Dessa linjer hittade Thomas Myer när han dissekerade döda kroppar och kallade dessa för mysofasciella meridianer – muskelkedjor eller prinskorvar som hänger ihop. Dessa linjer vet man idag korrelerar till 85% med de kinesiska meridianerna. Kineserna har vetat länge hur allt hänger ihop, det finns ingen tvekan där. Man symptombehandlar inte utan tittar i stället på grundorsaken och helheten när det kommer till sjukdom – låter väldigt logiskt!

Så tillbaka till yin igen för det är det jag vill prata om med er. Jag har igen skapat något som jag nu kallar för SensingYin som baseras på den nya forskningen som går med raketfart. Mayers sa på en utbildning jag gick för honom för fem år sedan att det jag säger nu kommer inte gälla om fem år och jisses vad rätt han hade!

Det är inte så att linjerna är fel eller inte existerar, utan det är hur vi ser på de idag med en större förståelse hur våra kroppar är uppbyggda. Vi är faktiskt inte tillverkade i raka linjer – tänk hur en gardin eller ett tyg är vävt, inte sjutton är det endast trådar i en riktning. Nä och vi är precis som ett tyg, ihopvävd till en hel kostym i våra kroppar.

Bindväven är allt brukar jag säga och det är den verkligen. Här hänger inte dagens sjukvård med riktigt än. Många absolut, men långt ifrån alla ser bindväven som något som för samman allt i kroppen och som stöttar upp, omfamnar, stötdämpar, tar hand om sårläkning och hjälper till att skicka runt information i kroppen för att nämna några magiska saker den håller på med.

Man kan säga att bindväven eller fascian är allt från tårar och snor ner till vårt skelett. Se det som om du bakar en mjuk kaka eller en skorpa. Ingredienserna är typ samma men sammansättningen och mängden av de är olika. Det är precis så som våra kroppar är uppbyggda! Dagens sjukvård kommer att komma i kapp och många är medvetna, men tyvärr inte alla.

Ok, tillbaka till yinen igen. Vad är det jag vill förmedla och dela med mig som jag tycker är så viktigt nu då? Jag tycker att logiken saknas hos dagens klassiska yinyoga och den ska vi dyka djupt ner i.

När många av er går på en yinyogaklass så kommer ni få höra något av följande:

  • Stanna stilla i positionen, det är bara några minuter kvar (ok, så bra då!)
  • Möt smärtan – den är övergående (jaha smärta & stillhet = ologik)
  • Använd ditt andetag till att stanna lite längre, fokusera på att andas djupare (varför?)
  • Låt inte egot ta dig ur positionen utan se om du kan stanna lite till (min favorit förr haha)
  • I yin så stretchar vi våra muskler (not so much)
  • Efter några minuter så känner ni hur det släpper och den sköna känslan infinner sig (kommer till det sedan, det är nu det börjar bli farligt)
  • Känslan ska vara intensiv (what??)
  • Ha tålamod i positionen (varför?)
  • Bindväven är 60% av kroppen (ja, eller 99%)
  • Du får en stretch i både kropp och själ (vem vill ens ha en stretch)

Det finns mycket mer här att skriva om, men det är en bra början…

Så vad kommer allt detta från att vi ska stretcha våra muskler. Vet ni vad en muskel är? Det är egentligen ”köttfärs” inlindat i bindväv. Den bindväven går som i rutmönster och packar in samt separerar våra ”muskler”. Själva muskelkedjorna går i linjer, ni vet den långa raden av prinskorvar som sitter ihop, men det som ligger runt går i rutmönster. Vi går tillbaka till gardinerna. Om ni har en gardin med trådar i endast en riktning – inte så mycket av en gardin då va? Om vi då också skulle ha en ”muskel” med endast linjära trådar som går i en riktning – inte så mycket av en sammanhållande muskel då där heller?

Vi går tillbaka till vad ni hör på yinklasser. Jag kommer beta av alla, men vi börjar med att ”vi stretchar våra muskler i yin”. Är det ens möjligt att stretcha en muskel, vill vi ens göra detta? Det är nu jag skulle vilja gå in på stretchreflexen, en livsviktig funktion som kroppen har, men vi väntar med det till nästa inlägg.

Om nu trådarna ligger i vackra rutmönster (inte på alla, men det tar vi också nästa gång) så borde det ju vara lämpligare att röra sig på ett sätt som främjar och följer trådarna – borde det inte vara det? Och om trådarna nu låg i linjära mönster, hur skulle det då sluta? Då skulle vi ju kunna bli hur långa som helst. Tänk nu att du har en tvättsvamp och ska få ut så mycket som möjligt ur den svampen av smutsigt vatten. Hur gör du då? Ledtråd – du försöker inte dra åt varsitt håll va?

Ok, jag skrev i början att jag skapat något som jag kallar SensingYin och det är verkligen ingen ny inneyoga eller en fluga eller något som jag suttit på kammaren och fnulat ut. Det är så våra kroppar är designade att röra sig! RÖRA SIG, vi ska väl inte röra oss i yinyoga hör jag er tänka. Jo jag kan höra folk tänka och jag vill verkligen att ni rör er när ni utövar yin! Då kanske du inte kommer till den där ”intensiva” känslan som din lärare uppmuntrar dig att stanna i och möta smärtan i stället med djupare andetag, utan till något som din kropp faktiskt gillar!

Om vi tittar på hur vårt överlevnadssystem är uppbyggt så vet vi att kamp & flykt infinner sig när kroppen upplever att vi är i fara. Det frisätter en massa stresshormoner som till slut faktiskt sätter sig i bindväven och skapar stelhet, blir till torra sura områden som faktiskt är inflammation. Så jag säger alltså att när vi går emot kroppen och stannar i en position när vi känner obehag, att vi i längden då kan skapa en bindväv som bråkar med oss och gör ont och kanske på sikt skapar sjukdomar…?

WHAT?? Kan dagens klassiska yinyoga där man stannar stilla i stället för att röra sig när kroppen vill vara skadlig? Kan den verkligen vara mindre bra för oss? Den är ju så skön…

Just det! Det tar ju några minuter innan det släpper och då infinner sig den där sköna känslan och så gör kanske läraren ett ljud som speglar känslan i kroppen. Det är nu det blir riktigt illa för kroppen, men det tar vi nästa gång!

Så nästa gång du går på en yinklass eller gör själv hemma. Rör dig! Rör dig när kroppen vill röra sig framförallt. Stanna för sjutton inte stilla bara för att någon säger att du ska – börja lyssna på kroppen!
Nästa gång kommer jag att prata mer om stretchreflexen, hur vi är skapade i spiraler och hur pandikulation är det mest genialiska du kan ge dig själv och din kroppp!

Fortsättning Yinyoga

Copyright 2020 Yoga By Mia | website by joomlaproffs