Sensing Yoga i mitt hjärta!

| Mia | blog

Sensing Yoga i mitt hjärta!

Det här kommer att bli en kärlekshyllning till min kropp, min hjärna och till alla lärare som kommit på min väg och till alla de lärare som jag ännu inte haft äran att få träffa än!

Men jag vet inte riktigt vart jag ska börja – för det är så mycket som skall sägas och det är så lite som egentligen behöver skrivas...

Min kropp är som ni redan kanske läst - överrörlig. Det betyder egentligen ingenting om man inte har en djupare kunskap om hur kroppar fungerar. Det fanns ingen och jag menar verkligen INGEN som förstod sig på min kropp. Och framförallt inte ens jag själv.

Varför det var så svårt att förstå att jag bara blev sämre och sämre med yoga, postural träning, promenader, styrketräning? Det var ju för att ingen utgick från att kroppen är en helhet – en enhet. Vad är då en helhet?

En kropp är inte uppdelad i bitar, vi har inte en början eller ett slut i våra kroppar. Vi kan inte isolera en muskel i träning. Vi kan inte stretcha en muskel i t.ex yin. Vi kan inte förändra en kropp genom att utgå från att den är en maskin som är ihopsatt av delar – det går bara inte. Och det är detta som sker hela tiden. Det är detta som för de allra flesta är en norm och något som vi bara tuggar i oss.

Detta är något som går så långt tillbaka i tiden som till 1600 - talet när Descarte sa att kroppen och själen är åtskilda. På 1800 - talet kom Darwin med sin tes om Evolutionsteorin och hur endast de starka överlever. Det är och mycket annat är det som vi än idag grundar vår läke- och vetenskap på.

Kolla hur sjukhus är designade. Har du ont i örat går du till öra/näsa/hals. Har du ont i knät går du till en ortoped. Har du ont i hjärtat går du till en hjärtspecialist. Tänk om vi kunde se människan som en helhet i stället för att försöka behandla symptom. Traditionell Kinesisk Medicin går på helheten. Det borde vi också göra. Alltså de har gjort det i alla tider och det funkar!

Tillbaka till dessa goa gubbarna och hur goa de än var så vet vi idag att det inte är så det fungerar. Dagens forskning har kommit så långt och det har på det senaste gått oerhört snabbt. Men det var kärlek jag skulle skicka och det gör jag. För om ingen någonsin hade försökt ”lösa” gåtan med olika kroppar så hade vi inte suttit här idag. Då hade vi kanske alla gått omkring som naturfolken gör idag och inte haft ont. Fast det hade ju varit rätt så nice...

Naturfolken har en smärtproblematik på ca 5% och vi andra en på ca 85%. Hoppsan, det var ju inte så bra tänker ni och det är det ju inte. Men med lite nytt tänk så kommer vi att tulla på den siffran och jag är helt övertygad om att vi kommer att sänka den...

SensingYoga – ja du vart ska jag börja? Det är absolut inget nytt och något som jag fnulat ihop på kammaren. Det är ingen designad form. Det är inget patenterat. Men det är en saga som är sann.

28 mars 2019 kom det ett mail med en kvinna som heter Yasmin Lambet som erbjöd en onlinekurs med Body Sensisng Yoga (numer SomaSensing method/theraphy). Efter det så gick det undan. Det kom ett mail till med en onlinekurs med Hanna Somatics och BAM där satt det!

Vad dessa personer delade med sig av och lärde mig var att PANDIKULERA! Det hade aldrig någon gjort innan. Eller nu ljuger jag. Alla mina djur hade ju stått framför mig och gjort det tusentals gånger och jag fattade inte haha. Trög? Lite kanske, men framförallt programmerad att inte tänka själv!

Så där och då i slutet på mars så reviderades hela min värld. Allt som jag lärt mig behövde avläras (finns ens det ordet?). Kunde det vara så att ingen visste...? Kunde alla mina lärare och terapeuter ha fel, eller mindre rätt kanske jag ska skriva. Mindre rätt i hur kroppar fungerar i rörelse och i vila. Och framförallt med den här fantastiska kroppen som jag bor i. Ja, det är en helt galet fantastisk kropp som jag har och bor i. Det har den varit hela tiden. Det var bara så att jag inte lyssnade på den. Och hur kunde jag undgå att höra? Den inte bara pratade utan den skrek ju! Skrek så högt att grannarna måste hört haha. Får man skoja bort elände så är jag den förste att göra det. Det går liksom inte
längre att bete mig som om jag har en pinne upp i *****

SensingYoga är alltså en kärleksförklaring till kroppen varje gång du gör den. Det är ett sätt att upprätta en ljuvlig kommunikation med dig själv. En lite hemlig romantisk relation med dig själv som ingen annan har att göra med. Ett sätt att röra din kropp som den är skapad att röra sig. Så som vi gjorde i livmodern. Har ni haft en bebis i magen så vet ni den där känslan när det känns som om ungen vill sparka sig ut. DET är en pandikulation. Eller om ni sovit med ett djur och så ett tu tre så
kommer det ett par tassar i ryggen eller magen. DET är en pandikulation.

Så om vi nu pandikulerar redan i livmodern och djur gör det jämt. Varför slutar vi när vi blir lite äldre? Kan det vara så att det förknippas med skam att gäspa offentligt. Att man är trött, lat eller ointresserad helt enkelt. Kan det vara så att samhället ser ut på ett sätt som gör det fult att gäspa?

När vi gäspar med hela kroppen så händer det saker som är helt galet häftiga. Vi börjar snacka med vårt kommunikationssystem som vi har i kroppen. Vi kan alltså prata med något som är subtilt, något som inte kan ses med blotta ögat. Det låter ju nästan som om vi har blivit trollkarlar och magiker. Men det har vi ju inte...kommer ni ihåg att vi gjorde det redan när vi låg och sprattlade i magen?

Ok, vi har alltså ”glömt” av hur vi kan prata med oss själva. SensingYogan lär oss att göra det. Sensing med dess pandikulation lär oss att upprätta en dialog med oss själva. Eller blir det då en monolog? I vilket fall som helst så har vi nu ett guldläge att börja få saker och ting att hända i kroppen.

Idag har jag efter 1 år och 5 månader med många dagliga kroppsgäspar (djur gör ca 40) en kropp som mår kanon. En kropp som har gått tillbaka till att smått viska med mig igen. En kropp som inte behöver tid på sig att komma upp ur soffan. En kropp som kan gå flera timmar i sträck med vovvarna. Tänkte på det häromdagen. När jag flyttade hit där jag bor idag (2016) så orkade jag bara gå 1 km. Idag går jag lätt som en plätt 1 mil med korta fjädrande steg.

Det bästa med att ha satt igång kroppen genom att göra Sensing är att kroppen naturligt, av sig själv nu gör som den gjorde i magen. Den sträcker på sig, skakar och ruskar sig. Den kan avgifta sig och ta
hand om vir us och bakterier. Jag har inte varit sjuk en enda dag sen jag startade. Det i sig är ju underbart tillsammans med att jag sover som en stock och inte längre har så ont.

Så vad är det nu för trollska saker jag lär ut. Vad är det vi gör som får allt detta att hända. Är det verkligen yoga? Är det konstigt? Ser vi ut som miffon när vi gör det? Vet inte - är svaret på alla de frågorna. Det är upp till betraktaren att avgöra själv. Det vi gör är i alla fall att vi pandikulerar, skakar, ruskar, spiralar, gungar, v aggar, blundar och njuter!

Japp, shit vad vi njuter när vi Sensar. Det finns ingen prestige eller prestation när vi rör oss. Inga linjeringar eller fasta åsikter och tankar om hur det ska se ut. Det finns inget rätt eller fel. Det känns så otroligt fritt och behagligt när vi gör det. Så naturligt och logiskt. Så vackert – som en dans som många säger.

Och det är där ”sagan som blev sann” kommer in. Hösten 2016 var jag hos min Eva på massage och när vi var färdiga så sa hon att jag skulle skapa något som var en blandning mellan dans och yoga. Då fattade jag såklart inget. Åkte hem och testade lite olika saker, men kände mig mest bara töntig och som om jag inte hade det i mig nånstans!

Men sagan blev sann! Dock först våren 2019. Och när det ska till så händer det fort. Namnet, loggan, utformningen, formatet, kärleken, responsen, hurraropen, tilliten, glädjen, kraften - allt kom på typ en kvart! Det gick rasande fort och visst hade jag bråttom. Jag hade ju lovat att sluta med yoga om jag inte mådde bra vid 50 (augusti 2019). Men kraften i processen var enorm och det har aldrig funnits en tvekan på att detta inte skulle vara rätt, eller det som jag ska göra.

Idag vet jag att mitt syfte på jorden den här gången är att bidra. Att ge tillbaka. Jag har fått en gåva och jag ger den vidare (från Natthiko). Allt jag fått ta del av genom åren från lärare som kommit och gått i mitt liv. Det vill jag ge vidare. Det vill jag dela med mig av.

Jag är helt övertygad om att alla har något att ge, att allt och alla har ett syfte. V i behöver bara våga se helheten med allt – precis som vi behöver göra med våra kroppar. Se det stora hela och undvik att snöa in på småsaker. Det är det stora som är det viktiga – det är där vi finner DET!

Gör nu en pandikulation – en kroppsgäsp och skicka lite go kärlek till dig själv!

 

Copyright 2020 Yoga By Mia | website by joomlaproffs